Geografi i nyheterna: Bluefin Tuna Decline

Skriven av:
Hans Kruit, 20 november 2013

Konventionen om internationell handel med utrotningshotade arter (CITES), ett internationellt avtal mellan regeringar, drabbade Atlanten blåfenad tonfisk i mars 2010. Konventionen röstade för att neka ett föreslaget internationellt förbud mot fiske och handel med blåfen. Många naturvårdare fruktar att den överfiskade tonfisken försvinner helt utan förbudet. Atlanten blåfenad tonfisk (Thunnus thynnus) är allmänt känd som den norra blåfenad tonfisk. Mycket vandrande och eftertraktad av många länder, blåfenad tonfisk finns i det subtropiska och tempererade vattnet i Nordatlanten och Medelhavet. Forskare vet att ett litet antal blåfenik korsar Atlanten på så få som 60 dagar och därför är spridda över hela havet. De finns från västra Atlanten från Newfoundland, Kanada, till Mexikanska golfen. I östra Atlanten sträcker de sig från så långt norrut som Norge söderut till norra Västafrika. En gång också hittat i Svarta havet, tros blåfenan nu vara utrotad där. Blåfenad tonfisk kan väga upp till 1 500 pund (680 kg) och växa till längder upp till 9 fot (2,7 m), även om de oftare förekommer från 1,5 till 6,5 fot (0,5-2 m) i längd. Om inte för fiske skulle blåfenor leva upp till 30 år. Intressant är att blåfenad tonfisk är varmblodig och kan termoreguleras. Detta innebär att de kan hålla sin kroppstemperatur högre än den omgivande vattentemperaturen, så att de kan leva i kallt vatten. De kan simma upp till 70 miles per timme (113 km / hr). Blåfenad tonfisk lever oftast nära vattenytan och jagar mindre arter som sill, makrill, sardiner, bläckfisk och kräftdjur. De bor ofta i skolor med andra blåfenor av samma storlek. Blåfenad kan migrera otroliga avstånd, i vissa fall tusentals mil. Forskare har taggat blåfenan i Bahamas och fångat samma fisk i Norge och utanför Brasiliens kust. Internationella kommissionen för bevarande av tonfisk i Atlanten (ICCAT) förvaltar det internationella fisket i Atlanten, även om fiskens migrerande natur gör det mycket svårt att hantera. Historiskt sett fiskades tonfisk mest för sport. Men när den japanska specialitetsmarknaden växte på 1970-talet blev tonfiskbiff, sushi och sashimi mer populär. En dramatisk ökning av fisket efter tonfisk följde. Idag förbrukar Japan cirka 80 procent av världens blåfenade fångst. Enligt Business Week (17 maj) är blåfenan så uppskattad i Japan att en bit på 5 cm av den fetaste delen av fisken kan kosta mer än 2000 yen ($ 22) i en restaurang i Tokyo. Nu är bestånden av blåfenad tonfisk i nedgång. Enligt ICCAT-studier minskade blåfenade populationer mellan 1957 och 2007 i östra och västra Atlanten 74 procent respektive 82 procent. Överfiske i Medelhavet, där de flesta östra atlantiska fåglar fångas, i kombination med låg reproduktionshastighet, bidrar till nedgången. ICCAT-data visar också att fiskare från 1999 till 2007 fångade så mycket som 66 000 ton (60 000 ton) per år med blåfenad tonfisk. Det antalet är nästan dubbelt så mycket som ICCAT-kvoter på mellan 32 500 och 35 250 ton (29 500 och 32 000 ton). Som svar satte ICCAT 2010 års kvoter till 14 800 ton (13 500 ton). Japan lobbade hårt mot förbudet mot blåfenad som CITES röstade om i mars. Landet var värd för en sushimiddag för delegater och hävdade att förbudet skulle vara orättvist för andra länder som importerar fisken. Japan föredrar att ICCAT hanterar blåfenan, även om hanteringen är svår eftersom fisken migrerar över internationella gränser.

Vill du läsa fler blogginlägg? Gå till sidan Senaste nytt.